Om det stora äventyret
Dagarna bara flyger förbi och nu är det endast 18 dagar kvar. 18 dagar kvar tills jag ger mig iväg på det stora ävetyret som jag så länge längtat efter. 18 dagar kvar tills jag sitter på flyget som tar mig till andra sidan jorden. 18 dagar kvar tills jag är påväg till Indien.
I nästan tre års tid har jag väntat och kämpat för att få åka iväg på denna i resa. Och jag är så glad att jag att det blev just Indien som jag ska få åka till. Ända sedan jag såg filmen Slumdog Millionaire för några år sedan så har mitt intresse för Indien vuxit och också viljan att hjälpa kvinnor och barn som har det sämre ställt runt om i världen. Och nu går min dröm äntligen i uppfyllelse. Jag ska få åka till Indien och som om det inte var tillräckligt så ska jag också få hjälpa kvinnor och barn.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös. Den enda tanken som snurrar i min skalle om dagarna är: HUR SKA JAG KLARA DET? Jag ska åka till ett helt nytt och främmande land. Bara det i sig är ju skrämmande. Ett helt nytt land med massvis av nya intryck, nya människor, ny mat, inga riktiga toaletter, inga riktiga sängar och ingen riktig dusch på nästan två och en halv vecka. Allt detta på andra sidan jorden, så långt ifrån min trygghetszon som det bara går, mitt ute på den indiska landsbygden och i mångmiljoner staden Mumbai. Hur ska jag klara detta?
Men jag har bestämt mig. Jag ska klara det. För en sån här chans får man inte varje dag och allt är alldedes för bra för att bara strunta i det. Och dessutom så åker jag ju inte själv. Totalt är vi 11 stycken från klassen som ska åka iväg på detta äventyr och med oss åker även två lärare, en rektor och där nere kommer vi träffa en guide som följer med oss på hela resan. Allt detta gör ju att det känns lite lättare att åka.
Nere i Indien ska vi hjälpa olika skolor och kvinnokooperativ med sånt som de kan tänkas behöva och vi har alla samlat ihop pengar för att kunna köpa saker till dem där nere. Vi kommer under vår resa hjälpa till kortsiktigt med mycket saker men vi ska också se vad som kan göras där på långsikt och ta med oss den informationen hem till kommande treor som ska åka dit om ett år. Och på så sätt kommer dessa byarna att utvecklas i framtiden och det känns himla fint att få vara en del av det.
Jag kommer även under min tid i Indien att göra intervjuer med gifta och ogifta kvinnor både på landsbygden och i städerna för att ta reda på hur den indiska äktenskapstraditionen ser ut och hur dessa kvinnor ser på dess funktion i samhället. Detta kommer jag sedan att bygga mitt gymnasiearbete på och det ska bli otroligt spännande att höra hur dem ser på saker och ting.
Visumet finns i mitt pass, ryggsäcken är framtagen, ett reseapotek för nästan en tusenlapp är inhandlat och snart är det dags att börja packa. Allt börjar sakta men säkert falla på plats inför resan. Och den 26 oktober, om 18 dagar, lyfter flyget från Köpenhamns flygplats och tar oss till London för att mellananda och därifrån flyger vi sedan till Mumbai.
Jag kommer hem den 11 november och när jag njutit av min egen säng, mammas mat och en varm dusch i några dagar så ska ni få ta del av mitt äventyr.
